ett brev skickat tusen gånger
också sa hon orden som jag hört så många gånger förr de har liksom aldrig riktigt fastnat, men just när hon sa det på det sättet med hennes röst och sitt allvarliga ansikte. det gick in jag tror verkligen att jag fick det så att det till och med når hjärtat för det skaver lite extra där när jag tänker på orden. precis. bara sådär hon menade att jag skulle inse fakta. komma ur mig förvirra mig i mig och sluta drömma framförallt lämna drömmen som jag så länge klamrat fast i. jag kan inte bestämma över livet men mitt liv är mitt liv så varför inte bara göra något bra av det sluta förstöra men hur ska man kunna veta hur man ska leva när man aldrig riktigt levt det är min läxa klurigt klurigt ungefär som matematik fast jag tror nej jag tror ingenting, jo jag tror att jag vågar säga att det blir bättre nu och mena det
man kan inte hjälpa hur man känner
