forgetaboutmytaintedheart

och jag blir så trött på mig själv. trött på att tiden fortsätter att gå när jag står still. tröttare på att stå still. det känns som om det kan gå hur många tider som helst, och jag kommer fortfarande att vara kvar här, i detta.  jag hittar inga meningar som passar till orden för vad jag egentligen skulle skriva. det är dumt att aldrig tänka efter före. panik! jag kan inte. jag önskar att jag visste och att jag kunde. eller.

jag vill vara precis där.