forgetaboutmytaintedheart

alla utom jag. och jag vet inte. fast jag vet
alldeles för väl och det känns som om det hade
varit bättre att inte veta någonting alls än
att veta lite och resten svart. tomt. ont

/ jag saknar dig. och du lever visst. jag vet ju att du lever
men jag försöker att tänka på dig som om du vore död och
på nåt jäkla konstigt vis känns det som att det hade varit
lättare då. jag önskar såklart inte att du vore död men jag
önskar att det inte gjorde så ont att du levde.

.