likgiltighetslivet

och jag tänker att han gör allting rätt.
han vet inte hur mycket han gör, som gör honom till allt
jag någonsin drömt om. men ändå räcker det inte.
ingenting räcker, för han är inte du
ingen kan någonsin räcka till i jämförelse
och den enda önskan jag har just nu är att jag
kunde tänka annorlunda.

idag gav jag upp ännu en dröm. men på något sätt känns det lättande.
nu kan jag bara låta allt vara. genomlida dagarna
i väntan på.. ingenting. eller ja.

-__-


så hur kan det vara fel?
skrattar inte längre gråter inte längre
undrar vart mina känslor tog vägen
jag känner inte igen mig i det här


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0