forgetaboutmytaintedheart

jag blir så arg som jag aldrig någonsin varit. tillbaks där jag startade
och kanske fastnade jag där hela tiden, kanske startade jag aldrig
och nu kommer smällen

sådana smällar man får ta liksom
men jag förstår inte hur man ska kunna ta emot såhär mycket
hur man ska kunna ta sig upp över ytan igen igen igen igen igen.

jag finner inga ord för dig och dig. jag önskar henne allt dåligt här i världen
utan att känna minsta lilla sympati för människor som är elaka rakt igenom

 
jag borde vara glad men jag hittar ingenting som är tillräckligt
för att vara glad över här och inte ens någonstans

jag borde inte vara arg för det finns ingenting att vara arg över egentligen
jag kan inte bestämma det, längre. han gör som han vill jag gör som jag vill
fine. men jag kan aldrig göra vad jag vill för det enda jag vill är dig
och inte ens dig kanske för hur bara skulle det kännas? aldrig någonsin
lita på någon igen. aldrig någonsin öppna. aldrig någonsin känna. 

nej det hade aldrig blivit bra men jag undrar vad som skulle bli bra?
jag behöver bli bra nu. verkligen.

det kan inte vara såhär