det finaste jag vet
och jag tänker att om jag börjar skriva så kommer jag att skriva
alldeles för mycket. just nu. jag väntar en stund. kanske väntar jag
flera stunder och kanske í hela mitt liv. och det är precis så.
"för kärlek som aldrig kan dö, men inte heller leva"
men det finns ingenting för mig
Kommentarer
Trackback
